Rillefrid bloggar

Det var ett bra tag sedan jag skrev på bloggen. Nu är det över 2 veckor sedan vi kom hem från staterna och det har varit jobbigt att återgå till det vanliga livet med jobb och sånt.
Men för att ha något att se fram emot så hade vi köpt endagsbiljetter till Sweden Rock Festival. Så igår lördag var det dags för oss (jag, Emilie och Fredrik) att åka iväg tidigt på morgonen. Hämtade de strax innan 8, käkade frukost i Varberg på en vägkrog längs motorvägen.
Hann även med ett stopp på Sveriges största godisbutik, men det var säkert ett försäljningsknep, för så stort var det ju inte. Vi var iaf framme strax efter 12 och märkte direkt att jag inte hade tillräckligt med kläder på mig. Var optimistisk när jag åkte hemifrån att det skulle vara fint väder med sol, men det blåste och regnade. Första bandet vi planerade att lyssna på var Unisonic, ett nystartat band med en sångare som Emilie och Fredrik har som favoriter, Kiske heter han iaf. Men framträdandet kunde ha ställts in, eftersom när vi stod framför scenen, bredvid mixertornet, så blåste det storm. Det blåste såpass mycket att vinden tog tag i skynket runt ställningarna och slet loss hela överdelen. Vakterna fick spärra av området runtomkring. Efter en timmes arbetande i regnet, lyckades de fixa tornet igen och Unisonic kunde spela, men det blev färre låtar än planerat. Mycket bra var det och även att vi stått där i regnet och frös, så gick vi därifrån glada.
Käkade lite och under tiden vi satt på någon kulle, så spelade ett band som heter Skyclad, ett band från Newcastle som är ett trashmetal band. Första låten de spelade lät knepig, men efterhand så blev det bättre och bättre. Man kan säga att det är en blandning på Flogging Molly och Mustasch. Det låter knepigt men så är det.
Vi gick sedan till bilen för att ta en powernap för att orka med kvällens spelningar, samt nattens bilkörning.
Väl på festivalområdet på kvällen så var det en hel del folk som ville kolla på W.A.S.P. Sångaren såg mycket sleten ut, men förvånansvärt var han grymt bra och fick igång publiken i det råa vädret.
Efter W.A.S.P. var det dags för det jag hade längtat efter, att se Guns ´n Roses. Men det är snarare Axl Rose med band eftersom han är den enda kvar från storhetstiden. Konserten skulle börja 23.30, men klockan tickade och vid midnatt gick en del folk därifrån för att se Stratovarius istället, däribland Emilie och Fredrik. Jag stod kvar och det dröjde till 00.20 innan Axl dundrade in på scen, men vilken besvikelse det blev. Han sjöng falskt, tappade bort sig gång efter gång. Alla ville höra klassikerna men de körde mest från senaste albumet som knappt någon gillar. Fick iaf höra rätt så dåliga versioner av “Welcome to the jungle”, “License to kill” och “Sweet child o´mine”, innan jag tröttnade och vi drog till bilen för att dra oss hemåt. Större diva än Axl får man nog leta efter.
Klockan var väl 02.00 innan vi kom väg från området och jag trodde inte att jag skulle palla med att köra hela natten, men jag stod ut och strax efter 05.00 släppte jag av Emilie och Fredrik och vid halv sex låg jag i sängen och nu väntade en efterlängtad sömn.

Vaknade väl vid 13-tiden av mobilens alarm och idag har jag väl inte gjort mer än att kolla på tre stycken VM-matcher samt tokspelat WOW. Trodde inte att jag skulle fastna i det spelet men det är hur roligt som helst och kan knappt sluta. Skadar heller inte att Mange spelar samma spel och hjälper mig ibland.